Uppblåst?

Jag har fått låna Låppan hela veckan Även om Banjo är världens snällaste häst känns herr ”helahavetstormar” lite väl obekvämt att sitta på just nu. I Lillmatte har vi en helt suverän vikarierande Banjobusförare som tur är. Så det var Lois som fick följa med till Skäret igår och kursa med Jan-Ove Olsson. Precis sadlad och klar promenerade ett sto med föl förbi och Lois började gnägga, piaffera och växte ungefär en decimeter. Det var inte helt lätt att övertala damen att följa med in i ridhuset. Jag har en känsla av att hon ville äta upp den sockersöta fölungen. Lydiga Lois lugnade sig och passet gick bra och stumpan fick beröm för lätthet och fint skick.

Sockersöt!

Fölis som Lois kärade ner sig i är en dryg månad gammal och med tre ston på gården (och någon mage som är ganska rund) hade det förstås varit kul med ett föl. Men vi gläds åt alla glada nyheter om nyfödda som dyker upp titt som tätt!

Banjo och Lillmatte

Gårdens rabarber

blir det visst i år också – de växer så det knakar men vem har lagt rabarber på våren? Solen tittade fram en stund när jag och Låppan jobbade lite dressyr men nu regnar det igen

En evig tur att solen i sinnet sällan bangar.

Lillmatte var en pärla i tisdags och tog lite bilder när jag tränade för Eva. Alltid lika nyttigt att titta på de rörliga och även om jag mest såg ut som ett miffo på stillbilderna är Banjo hur söt som helst.

Han som gör mig så glad!

"Lillmulan" och Husse

Nu kvittrar jag i kapp med fåglarna igen. Ordningen är återställd – ridbanan är ridbar  efter helgens snöoväder.

Det blev ett par extra resor till ridhus, och det utan medhjälpare eftersom Lillmatte blev kvar en extra dag i Övertorneå. Banjo var en pärla i söndags medan Låppan hetsade upp sig när Banjo var lite orolig i hagen när det var hennes tur igår. Precis tvärt om mot vad jag trodde alltså. Det är så spännande med hästar och man får verkligen öva sitt tålamod. Och när Ridsport special kom igår log jag verkligen åt Kyras dödssynder. Den första lyder ”Tro inte att hästen inte vill lyda, det finns alltid en orsak om den protesterar. Hästen står inte i stallet och funderar på hur den ska förstöra för ryttaren”.

Husse och mulorna jobbar vidare under veckan med veden på den allra sista snön uppe i Övertorneå.

Lillmulan med 1:ans lågväxel

7:e maj 2012

lördag morgon

kan man vara på olika sätt. Tidigt igår morse började det falla blöööt snö. Lillmatte och jag fattade det ansvarsfulla beslutet att stryka Låppan från tävlingen i Skellefteå. Kändes förstås surt, då allt var packat och klart, och vi var hur laddade som helst.

Efter otaliga täckesbyten på halvbloden igår fick de sova i varsin box. Hela vintern har de klarat sig i lösdriften och den 5:e maj fick de gå in på grund av snöoväder! Lois hade faktiskt försökt att gräva sig ut, såg det ut som i morse.

Jag som plockat fram och börjat gå omkring i träskor! Tanken som skickats till stackarna som fick ställa in Badminton, där vattnet stod decimeterhögt på banan, vill jag genast ha tillbaka

Inbjudande trädgårdsmöbel utanför stallet

Några av däcken

Med första maj i backspegeln känns det härligt att ihopkörningen blev så bra.

Lillmattes orkester, Piteå Symfonic Band, var engagerad till 1-majtåget och själv såg jag fram emot att vara funktionär på Grans Rid- och Körsällskaps körtävling. Men Husse gick och lovade hästtaxi till tåget också.

Så det blev dubbelarbete för mig; först groom och sedan funktionär. Med två fantastiska assistenter – Anna-Karin som groom/fotograf och Lillmatte som funktionär gick det som en dans.Vi var nog alla rätt lättvaggade igår…

Nedan följer en bildbomb med Anna-Karins fina bilder

Start i Munksund

Lugna gatan

Sundsgatan

Grönt är skönt!

Önskas det idag och vappen är visst finlandssvenska för ”Valborg”.

Här på gården har vi det lite risigt på risfronten (inte hunnit dra ihop högen) så vi skjuter upp eldandet till en annan dag.

Njutit tvåsiffrigt på +sidan har vi gjord flera dagar och nu är det nog hopp om grönska vad det lider. Banjo och jag gör vårt bästa och klär oss i så gröna kläder vi kan – det blir till och med hoppsadel med grönt schabrak bland.

Bilden är från i lördags och det är betydligt mindre vitt kring träden idag

Torsdagsbana

Fint väder var det igår onsdag, så ridbanan tinade fram medan Lillmatte och jag åkte till ridhuset med Lois. Vi delade upp ridpasset väldigt praktiskt. Min tur först och sedan fick Lillmatte kliva upp på uppvärmd häst och passade på att hoppa i sina nya stövlar. Vi har gett upp kriget med mina gamla cavallostövlar som är för låga i vristen (och är för korta i skaftet). Känns ju lite spännande att köpa läderstövla till en som ännu inte fyllt 15 – få se hur länge hon kan ha dem. Men visst var det skillnad. Hur nu de snyggaste ekipaget kunde bli ännu snyggare

Tisdagsbana

Igår hade det verkligen varit skönt att sitta ner i solen utanför stallet. Men jag vågade inte utmana ödet och ställa ut trädgårdsmöblerna.

Det känns allt lite konstigt att det bara är några dagar innan det är maj månad.

Kolla på fina stövlar!

Grå är hoppets färg

ska man inte ens göra när man ryggar. Det är framåtbjudning som gäller i alla lägen. Men kära nån! Vem har retat upp vädergudarna så förfärligt? Ridbanan (och våra fina sandstigar i skogen) kämpar och kämpar för att slippa sitt vintertäcke. Jag har inte städat undan hästarnas sådana heller, för de är bra att ha att byta med eftersom himlen släpper ner väta i olika former stup i kvarten. Hästarna verkar rätt oberörda i alla fall. Igår var det Banjo och Vanjo som fick åka till ridhuset och de var såå duktiga. Lillmatte var lyrisk över hur hon kunde styra både steglängd och riktning utan bett. Själv hade jag en härlig känsla och framåtbjudning i herr Banjo.

Boktiteln ”Grå är hoppets färg” dök upp som rubrik under ridbanan. Det är säkert över 20 år sedan jag läste Irina Ratusjinskajas starka bok där hoppets färg är grå – som tyget i de politiska fångarnas kläder.