Ljushuvuden på lördagspromenad

riktigt tidigt på morgnarna nu! Man kan visst inte överdosera solens D-vitaminer men visst känner man sig lite rusig när det strålar så fint! Och ensiffrigt mest hela tiden. Hopp om livet alltså.

Varje år blir jag lite manisk och kollar hur många minuter vi vinner per dag. Just idag ligger vi 14 minuter efter på morgonen och 38 på kvällen gentemot

Iiiira

mina gamla hemtrakter. Det är bara att göra som terriern – full fart framåt.

Ser fram emot kvällens träning i konstgjort ljus. Försöker att inte vara allt för fixerat vid träningsresultaten – vi ska ha riktigt roligt min häst och jag. Och då brukar det ju gå bra.

Får inte vara med?

Igår övergav först Husse mig, och sen Lillmatte. Det blev riktigt tomt och tyst i huset när min fikagäst for. Kan tänka att jag blev lite utanför precis som Johanna vid lagprisutdelningen. Min skadade skalle funkar bäst med djur eller med en människa i taget, så det är ju hur bra som helst att Husse och Lillmatte stojar med andra.

Wiii

Med hästarna hann vi ut innan det började blåsa allt för mycket. Det pratades om storm men mitt ordningssinne säger att det nog inte var mer än styv kuling (13,9–17,1 m/s) Ok, kanske hård  kuling då. Vid storm handlar det om 24,5–28,4 m/s. Och idag hann vi rida innan det började yra omkring ”lappvantar”.

När Lillmatte kom ut med kameran när Banjo och jag skulle ställa upp utanför stallet gjorde vi en wii istället för halt. Tyckte det passade bra eftersom Lillmatte klev upp tidigt i morse för att spela till sig ännu mer träningsvärk i armen tillsammans med Anna-Karin.

Kurirens 1:a idag!

Igår hördes vännen Li i Nordnytt. Ska bli spännande att se vad Massa Media hittar på till SVTs resemagasin!

Idag syntes Husse och Drömma på Kurirens 1:a och hela mittuppslaget!

Lillmatte och mulorna var på bild (från Jokkmokksäventyret) i Land Lantbruk.

Inte nog med det. Matte har numera stenkoll på vilka fredagar som tidningen Min Häst kommer för jag bara måste läsa den spännande novellserien i fem delar som är skriven av Lillmatte. Jag är så otroligt stolt

Första delen

Media missade dock min och Banjos fantastiska insats i fluffsnön idag! Lediga Lillmattes mobilkamera fixade bildbevis – så de så!

Smaskens

Lois och jag är rätt lika. Vi kommer båda med raska steg när Lillmatte ropar ”kom får du kaka!”

Lillmattes första hästkärlek hette Pyssan. Den söta shetlandsponnyn kröp hon in till innan hon ens kunde gå. Ungen blev visst biten – inte av ponnyn dock. Lois fick sen lära sig det Pyssan redan kunde. Man fick något gott om någon ropade; ”kom får du kaka!” Gissa om Lillmattes påhitt fyllda med sylt och vit choklad var grymt goda

MysMillan

vet man så lite. Absolut inte, vilken pose man ska hitta Millan i, i alla fall. Det är lätt att ta ut något i förväg typ; ”det går säkert åt pepparn”. Och ibland är det tvärtom. Hästarna hjälper oss verkligen att vara ”här och nu”.

Titta gärna på inslaget från Skellefteå i måndagens ”fråga doktorn” i SVT http://svtplay.se/t/102774/fraga_doktorn

Bosses bräda

Igår blev plötsligt Banjo något av ett ”monster” under träningspasset. Något hände som gjorde att han blev väldigt ”vaktig” på Lois. Passet blev inte alls som det var tänkt och det blev bra ändå. Idag var det Lillmattes tur att bli drillad av Eva och det lilla jag hann med att se, såg förstås strålande ut. Jag försökte bygga vidare på gårdagens knep och knåp. Skulle behöva fler timmar i sadeln, för jag vinglar till lite för ofta. Det är bara att acceptera att det är som det är, och att det fungerar att hålla lilla gubben på gott humör, även med lite svajig ryggsäck.

Se upp!

Solen orkar nu smälta snön och det har börjat droppa så smått från taken

Heter man Ira så droppar man under matbordet efter en promenad i snön. Matte tycker det är lite motigt att ta sig fram i snön över berget. Har inte tillräckligt med terrierblod kan tänka, för den lilla broderterriern skuttar  fram så glatt.

Eftermiddagsvila på dagis

Laddar för träning på Näsvik ikväll och solen bjuder på massor med D-vitamin. Under promenaden funderade jag på om jag behöver sinnesundersökas. Jag vill inte byta med kära vännerna som är på semester i Thailand. Vad är det för fel på mig som trivs som fisken i vattnet vid -3?

Trött "Lillmula"

Jag hade lovat Anna-Karin att se till att lillan var presentabel utan spån i håret. De var jättesnygga när de gav sig iväg på en åktur så jag tror nog att det blir fina bilder i tidningen.

Efter att ha visat sig från sin bästa sida blir man allt lite trött. Men det är inte alltid våra fyrbenta vänner följer Jordbruksverkets krav på torr ligghall.

Lillmatte och Lois

Drömma är verkligen en pärla att presentera för hästovana. Hon är så lugn och vänlig. Husse skröt om fin fin taktmässig, vägvinnande trav och passagerarna hade reflekterat över hur de bara ”flöt” fram.

Själv har jag njutit av en ensiffrig tur med Lois idag. Känner mig aningen mör efter helgens övningar och Lois är så mjuk och skön i sina rörelser även om det spritter i benen på ”gamlingen”.

Busade inte till det utan sadel som Lillmatte gjorde igår men tränade benen med korta läder i hoppsadeln. Grym känsla att ha en häst som lyssnar på sitsen i en liten ”stjärtlapp”.

Både Banjo och jag är rätt möra i våra kroppar efter passet. Mest är det en skönt känsla och magisterns öga för var vi är just nu är så klockrent. Massor med tips hur vi kan lägga upp träningen. Ibland undrar jag om jag tagit  mig vatten över huvudet med för mycket häst men vi kämpar på.

Extra glad för förståelsen för, och tips hur, hålla långbenta fuxen på gott humör.

Barbackabus

Anna-Karin och Lillmatte plumsade  i djupsnö med nordisarna och sken i kapp med sina gula reflexkläder. Jag var smått avundsjuk men var för skakig i  benen för att följa med ut. Dubbelt kul blev det för Lillmatte som skulle rasta Lois också.

Min skrittur med hoppsadel och bettlöst var allt ifrån lugn igår så att det blev baklänges passage mellan två hästar de mötte förvånar inte. Liksom prov på alla möjliga gångarter.

Skänkelvikning

I torsdags undrade nog Banjobus om matte var från sina sinnen. Jag satt och skrattade under vår ridtur. Solen sken och temperaturen var dräglig igen. Och  det bara fortsätter uppåt – kan man bli annat än uppåt då? Inte klokt vad humöret blir trist när det blir nedkylt.

Igår var det dags att åka på träning för Jan-Ove Olsson igen. Eftersom jag ligger lite efter med Banjo var planen att Lois skulle gå fredag och Banjo först i morgon söndag. Den planen fick snabbt göras om när Låppan helt plötsligt var tjock i ett bakben. Det var bara att packa in teddybjörnen istället och fokusera på Långbens lite högre höjder.

Tina och Banjo Boy

Under färden hem kunde Lillmatte gnälla av sig över ledan som uppstår i ett iskallt ridhus för jag var hög på endorfiner. Kunde också konstatera att passet varit lugnt och metodiskt med fokus på att underlätta och visa hästen rätt istället för att korrigera.

Låppan verkar peppar peppar må bra så hon hjälpte nog bara till att få Matte på bättre tankar.

Mattmarodörer

Urspårat

Avspänt

Jag har väldigt svårt att strunta i en telefonsignal. Lika bra att svara för jag är redan störd. Och frågan ”stör jag?” är för mig svår att besvara med annat än ”nej” för jag kunde välja att inte svara. Istället för att tänka att jag blir störd väljer jag att svara (har telefonen avstängd rätt mycket) för att jag vill prata med den som vill nå mig! Skippa frågan ”stör jag?” kära vänner.

Jag har varit ute på en underbar tur med Banjo tidigare idag. Till en början var lilla gubben lite tveksam till att brudarna skulle klara sig ensamma hemma. Första traven funderade jag på vad vi tränade egentligen (på att spänna sig eller?). Men jag låtsades som om det regnade i den strålande solen och snart arbetade hästen fantastiskt fint med sin kropp. Vi var och inspekterade grannens huggning med fint skottade vägar och njöt av olika tempon.

Temperaturen håller äntligen på att mattas ordentligt och jag svettades efter bara en kort stund. I fickan hade jag min gamla telefon med ett kontantkort. Det känns tryggt att ha en telefon med mig men jag frestas inte att svara om jag leder eller rider. Det är ju bara att stänga av ljudet och vibration men jag fick aldrig någon rutin på det.