Gustaberg

December 2011 - invigning på PRK

har det varit till ridhuset idag. Dock inte med victoriavagnen som senast luftades i början av december vid nyinvigningen på PRK. Blöt snö som övergått i regn under dagen gör att vi nästan håller oss för skratt. I första vändan åkte halvbloden som har täcken som håller dem torra medan nordisarna sattes på tork. Banjobus var lite laddad först, men slappnade av och kom till bra jobb efter en stund. Lillmatte var lite missmodig över sin insats men utan både sadel och bett tycker jag man får nöja sig med att det blir rätt gångart.

Fram emot seneftermiddagen hade nordisarna torkat upp och vi stegade in med våra tungviktare i ridhuset. Oj vad de tre arabhästarna som var där såg spinkiga ut. Grannens lillflicka erbjöds en provtur med Vanja och talar visst inte om annat nu. Lite surt kanske när man har ett fint arabstuteri – så går det när man får prova en ”riktig” häst!

Magiskt?

Härom dagen blev det rena rama styrketräningen att hämta hem beställda böcker från OKQ8 i Öjebyn. Lillmatte hade efter noggrant övervägande lånat sin mammas visakort och skickat efter hela HarryPotterserien – på engelska. Visserligen är Lillmatte en storkund hos biblioteket men ”vissa böcker vill man äga för att kunna bläddra i dem när man vill”.  Och vad säger man?

Själv hade jag beställt Susanne von Dietzes andra bok som nu översatts till svenska. Hennes ”Balans till häst” är en verklig höjdare tycker jag. Bläddrar ofta i den och inspireras att fundera på hur jag kan förbättra sitsen och därmed kommunikationen med hästen.

Fina blädderböcker!

Utbildad sjukgymnast, ridlärare och dressyrdomare och dessutom en skicklig pedagog gör hon det lättare att förstå vad tränarna menar.

Uppföljare heter ”Ryggvänlig Ridning för både ryttare och häst”. Husse reagerade på omslagsbilden ”jaha är det så man ska hålla sig om ryggen” och när jag bläddrar i boken, med jättefina informativa bilder, kanske en liten invändning mot omslagsbilden kan erkännas.

Ryggen har den kämpiga uppgiften att hålla oss upprätt och förr eller senare krånglar det nog för de flesta. Det ska bli jättespännande att läsa om det komplexa, men fascinerande, samspelet mellan hästens och ryttarens rygg. Fullspäckat med övningar också ”hur du kan skona, stärka och skydda din rygg i praktiken”.

Veden som håller oss varma - länge!

Det har kapats ved för fullt på gården idag. Favorithöbonden Gunnar dök upp med sin maskin i dag så husse har maskat från kontoret.

Tack Liz för positiv kommentar häromdagen. Ha, då gick rubriken kräkless kräksnö bort igår då. Och förresten – visst kräksnöade det en massa under förra dygnet men jag har, trots lite illamående, inte kräkts i alla fall. Och idag skiner ju solen

Kröp in i Grans ridhus igår där det var lite småtrångt för det var fler som ville passa på att ge sina hästar lite annat än snömodd, som  klampar fast,  under hovarna. Tant Lois, som var min kompis för dagen, låter inte störas av lite trängsel. Lillmatte kände av att Vanja är ovan att arbeta med kompisar ”överallt”. Det blev i alla fall duktiga övningar från marken. Och så blev Vanja super kär i morganhingsten Lyckänge Copper Coin. Hans matte upplyste om att han har en avkomma med en travarnordis som visst ska vara fin. Nåja Vanja – vi får se.

Banjo har gått som en peng på ett extrapass för Eva idag. Jag är såå kär!

En Låppa med utsikt

För delad glädje är ju dubbel glädje!

Istället för att svära ve och förbannelse över aprilvädret som ser till att det blir resa till ridhus mest varje dag gäller det att ta fatt i alla glädjeämnen. Och just resorna till ridhus är verkligen kvalitetstid med tonårsdottern

Igår var Banjo trippelduktig med minishettisar, fin att rida och stod ensam på transporten och mumsade medan Lillmatte skötte av och putsade Dacapos utrustning.

Idag hade vi bytt till oss ett extrapass så vi behövde inte slåss om Evas uppmärksamhet. Lillmatte var först ut och jag tyckte det såg ut som ungen satt som fastklistrad i sadeln. Följsamt och fint om än jag är en aning partisk.

Goofy!

Banjopojken jobbade duktigt och har det lite tufft med sina långa bakben. Matte måste visa vägen och hänga med i svängarna. Bara en sån sak som att skilja på uppvärmning och själva arbetspasset kan vara en liten utmaning för omställningsknappen i hjärnan.

Det händer att hästarna är lite ”all over the place”  men idag var de hur coola och lydiga som helst. Ja tänk så många glädjeämnen det finns att plocka fram och här skrapades det bara på ytan!

Morgonens vy

Visst började det yra igår men att det skulle nå över jodphursskaften på morgonen var helt klart ett minus. Planen var att fara till ridhuset på Näsvik under förmiddagen där Lillmatte skulle hoppa in som Dacapomortionär medan hans matte är på jobbresa. Eftersom jag ändå skulle köra, skulle Banjo med, liksom Drömma som behöver lite ridhusträning. Lillmatte bytte häst åt mig redan under frukosten – ”Mamma, Lois orkar med dig mycket bättre, och du blir nog lite trött av det här vädret”. Och nog var det så att vi fick anpassa oss lite. Precis som vi konstaterade på träningsdagarna med J-O. Ena dagen behövde Banjo ”många galoppsprång” för att komma till eftergift medan vi fick lägga upp det andra passet på annat sätt.

När vi kom fram till ridhuset orkade inte bilen svänga runt ekipaget i den moddiga snön. Jag som så kaxigt lagt in lågväxeln. Det var bara att lasta av ett ton hästar så gick bättre. Hemma i Böle sen, fick jag  för  första gången prova ”diffspärren” för att komma upp för backen.

Sockersötnosar

Lillmatte hittade en dyngsur pojke i hagen, han hade av misstag fått gå ut i sin pyjamas. Eftersom man inte kan lägga en sadel på en blöt rygg fick vi improvisera lite. Handdukstorka så gott det gick, bära ut sadeln till ridhuset, leda honom torr i fleecetäcke innan det var dags att sadla.

Drömma fick springa av sig lite spänningar på lina först och skötte sig jättefint med Anna-Karin sen. Lois blev riktigt förnärmad när jag skulle hjäpa Lillmatte att sadla Dacapo. Hon lät honom inte ens titta på henne sen, utan att hela hästen skakade av ilska  ”jag ska döda dig!”  Som tur var lyssnade hon på sin matte som styrde henne på säkert avstånd från den söta, oförstående pojken.

Låppan var fin att rida! Tack snälla Lillmatte! Och ute skiner nu solen igen…

Mysmulans mule

Kan man nu inte göra bara för att det yr snö i luften. På väg hem från träningsdag nr 2 för J-O siktade vi Bläcku (Tofsvipa på svenska) så det finns minsann hopp om snöfria dagar. Det är inte så mycket kvar på marken och hela ridbanan är framtinad nu.

Träningen gick fin fint och Banjo var mycket mjukare från början (och kanske var jag klarare i skallen) så redan efter en halvtimme kunde vi pusta ut från bland annat riktigt balanserad förvänd galopp.

Lillmatte tuffade vidare på vår ridtimme och kunde arbeta just vidare för hon hade verkligen tagit till sig av torsdagens sitstips. Jag kände mig så glad och stolt när jag tittade på mina kära flickor som jag faktiskt haft i 30 år! (15 + 15) nu.

varför har skänkeln rymt i bytet?

till onsdagen var jag beredd: Äntligen klädd i rosa! Blev ett lite svettigt pass med passande av rymmande vänstersida. Vissa nervbanor till min fot har haft fräckheten att ha blivit lama efter skallskadan. Och Låppan tycker vi kan kompensera det genom att släppa på kraven och vila  oss i form. Kanske hon har rätt

Gårdagen bjöd på tråkiga moln men jag gick och myste som på rosa sådana, för till kvällen skulle jag få åka till Skäret med Banjobus. Värdens bästa hovis var förbi på morgonen och drack kaffe på väg till en kund. Som av en händelse kom tappskon på plats också.

Till kvällens träning för J-O fick Lillmatte och Låppan följa med. Två flugor i en smäll liksom. Redan 45 minuterspass är lite för mycket för min skalle att koncentrera sig och efter en timme var jag färdig att tuppa av. Men det var det värt! Otroligt nöjda med hjälpen var vi båda två och går omkring med ett litet fånigt leende på läpparna. I morgon är det dags igen

tt blev det igår när snö övergick till regn. Och så hittade jag buspojken med tre skor när jag skulle ta in honom till kvällens lektion. Suck, vi har klarat hela snösulesäsongen då skorna lättare ryker, och nu nummer två, på lika många veckor. MEN hade ju ingen dålig reserv att plocka in istället. Världens bästa Lois minsann.

ReservLåppan

Löjligt var det väl att ens tänka tanken att jag hade ”fel” färg på kläderna. Jag vill ju klä upp mig i rosa när jag får äran att rida Låppan. Det är inte så lätt att vara flexibel alla gånger och det gäller att överlista besvikelsen när något inte blir som det var tänkt.

Ridpasset gav mig en underbar endorfinkick och Eva hade klurat ut ett jättebra tema för kvällen. Som vanligt gällde det att ”hålla i hatten”. Tänk vad det kan vara svårt med noggranna övergångar. Hästen var hur duktig som helst – hon gjorde som jag bad om mest hela tiden och när det inte vart rätt hade jag bett om fel. Vilken härlig utmaning det är att försöka ha kontroll på sin kropp

Lillmatte och Lois 2011

har vi haft och nu blir det visst vit tisdag. Någon står och pudrar iskristaller utomhus. Vi som haft solsken hela påsken. För jag tror inte att jag har drömt det – fyra helgdagar bara försvann.

Söndagen fick hästarna (och Matte) vila. Och igår måndag var Lillmatte tillbaka efter semestertrippen till skärgården och vi styrde kosan mot Näsvik. Banjopojken uppskattade fast och jämt underlag så till den grad att han mest ville studsa fram. Då månste Matte koncentrera sig på ”framåtläge” och stackars Lillmatte kom i vägen ett par gånger och jag såg nog ut som ett åskmoln. Löste sig fint till slut och jag känner mig jättetaggad för  kvällens evapass.

Hästarna fick träna på att stå på transporten, som går så bra när det finns lite muta, medan vi fikade med husfolket. Sedan fick Lillmatte stanna kvar och hjälpa Tilde med hennes ponnyer medan jag åkte hem med båda hästarna. Väl hemma fick jag improvisera fram en plan för att lasta av de ädla springarna i min ensamhet och det gick så bra så.

Fredagsmys med Banjo

Jag hade behövt lite mer styrka i mellandelen igår. Lillmatte har smitit ut till skärgården med kompis Sofia så jag har två hästar att arbeta. Banjopojken fick gå på töm på vår lilla bana hemma medan Lois skulle få lite mer plats på Grans. Och kära nån vilket yrväder hon blev helt plötsligt. Jag fick svårt att sitta ner, och fick verkligen koncentrera mig på kroppskontroll. För även om trollet var en aning spänd, lyssnade hon på minsta vink och den vinken var inte alltid det jag hade tänkt. Rapporten till Lillmatte måste förstås bli: ”världens finaste häst!” för annars ligger jag risigt till.

I vår gamla ladugårdsbyggnad börjar det se mindre risigt ut. Det som en gång i tiden från ena ändan var; hölada-kostall-gödselhus-häststall har blivit; skötselstall-mellandel (med tvättstuga, sadel- och selkammare) -pannrum-snickarverkstad. Med 12 byggnader på gården är det inte lätt att veta vad vi ska kalla dem. Hyvleriet blev omdöpt till höeriet men nu har vi inte hö där längre… I gamla spånhuset har vi gödsel och i sågen spån. Snurrigt eller?