Gustaberg

Norrsken

Om det var dipp igår är det helt klart något annat idag. När blicken föll på termometern i morse kände jag mig lätt schizofren. Närmare noll, så skillnaden var ca 20 grader. Och nu plussar vi visst på ännu mer. Funderar på att plocka fram solstolar.

Hoppas verkligen på att peaka till träningen i kväll och inte bli lurad av Banjobusen igen.

Kanske får vi himlen att spraka ännu häftigare än i går kväll när Lillmatte moterade upp stativet för att fånga polarskenet. Vi kör så det ryker laddade partiklar

Låppan

typ aioli kan ju vara jättegott. Men temperaturens dipp i morse var inte av godo. Det går så fort att vänja sig vid ensiffrigt att det blev rena chocken med -20. Humöret dippade också och det var bara att bestämma sig för att gilla läget.

Framåt lunch var ordningen återställd och Låppan och jag begav oss ut i omgivningarna. Skulle inte bli så långt för ett litet pass på ridbanan var planerat. Det blev en längre uppvärmningspromenad än planerat för det var så fint. Och hästen gick med raska steg bortåt – det är inte alltid det faller damen på läppen att gå iväg till jobbet.

"vacker tass"

Måste låna ordet superduper av Lillmatte för så kändes det. Och fin känsla och bjudning på ridbanan! Jag måste bestämt gå med i fan-klubben!

Jätteskönt att det är ljus kvar till Lillmatte när hon kommer hem till skolan. Idag var det Vanja som skulle arbetas. De var lite ”tonåriga” (fast Mulan är ju bara 11) i starten men sen kom de iväg i skymningen. För att Vanjas enorma giva kraftfoder ska räcka lite längre får hon ibland gör lite konster.

Denna veckas ljussiffror är; vi ligger 7 minuter efter på morgonen och 32 på kvällen. 13 minuter bättre än förra veckan

Eftermiddagssol

Maräng?

är en härlig sysselsättning! För halvbloden har det varit ”täcke av” både igår och idag.

Får försöka komma ihåg fram i maj när här är så fult och sörlänningarna kan njuta av en massa blomster att de här vårvinterdagarna är rena vitaminchocken. Polisen i Kiruna fick yllestrumpor skickat till sig av snälla kollegor. Undrar om vi behöver skicka simdynor till våra kompisar på Gotland? Hagarna flyter visst bort

VV Die Eqipage

Hästarna har jobbat fint i helgen. Låppan gjorde Natalie glad igår och Lena idag. Ingen av dem ville prova Banjo… Lillmatte har enväldigt bestämt att hon numera är ordförande i Låppans fanclub. Vilka vill vara med?

Frökenlådan

På fredagarna har jag förmånen att få hjälpa till i en grupp från psykiatrin. En av hästarna på Grans naturbruksskola, där vi brukar hålla till, tycker det är så mysigt att hon inte bara hänger så där gulligt ni vet med underläppen, utan rent av brukar dregla också. Så hon brukar se rätt glad ut när jag hämtar in för arbete, som för henne nog mer liknar fredagsmys.

Men idag bytte vi Grans mot böleskogen och jag fick hålla Drömmas tömmar. Husse körde första lådan med Vanja så det var mest att följa efter. Jag hade ”fröknarna” i min låda och de hojtade rätt friskt när det krängde i den ganska djupa snön. Framme i Vanjas låda var det lugnare och deltagarna där skrattade gott åt oss där bak. De kunde också luta sig tillbaka i renskinnen och njuta av att vaggas fram.

Njutit av Lillmattes underbara fredagsmuffins har vi också!

Minihundben

Idag kan jag knappt stå på mina ben för jag körde slut på styrcentralen innanför pannbenet igår. Var på studiebesök i Skellefteå på fantastiska Passage där de använder hästar i psykiatrin.”Passage är inte någon ridskola. Att vara där handlar inte om att mysa med hästarna, bara för att det är trevligt. I drygt 10 år har psykiatriska kliniken i Skellefteå bedrivit hästunderstödd behandling.”

Hästarna kan användas till så fantastiskt mycket och just nu reflekterar jag över att jag var rätt lik en häst igår kväll. Det tog hårt på självkänslan att behöva ledas

Värmefilt

in från bilen. Man ska inte visa sig svag i flocken…

Har en fin fin filt över mina ben idag. Den är brun och ibland lurar den ut mig på en liten promenad.Det som i fåtöljen känns rätt omöjligt, blir lättare med en lite terrier som peppar. Och benen börjar faktiskt röra sig av sig själv.

Banjo lurade mig på evapasset i tisdags för  han hade ett svullet ben. Hittade ett litet sår och varken feber eller hälta kunde konstateras så jag joggade medan Lillmatte tog hand om träningstiden. Lillmatte bloggade en om superduperträning och jag tror en hel del pusselbitar håller på att trilla på plats. Det är ju inte bara en fördel, att ha förmånen att ha

Sötnosar

en riktig läromästare att rida. Många gånger har den finurliga hästen hittat på fiffiga sätt att maska. Lugnt och metodiskt lockar tränare Eva fram så fina sidor hos ekipaget att modershjärtat klappar så stolt.

Ljushuvuden på lördagspromenad

riktigt tidigt på morgnarna nu! Man kan visst inte överdosera solens D-vitaminer men visst känner man sig lite rusig när det strålar så fint! Och ensiffrigt mest hela tiden. Hopp om livet alltså.

Varje år blir jag lite manisk och kollar hur många minuter vi vinner per dag. Just idag ligger vi 14 minuter efter på morgonen och 38 på kvällen gentemot

Iiiira

mina gamla hemtrakter. Det är bara att göra som terriern – full fart framåt.

Ser fram emot kvällens träning i konstgjort ljus. Försöker att inte vara allt för fixerat vid träningsresultaten – vi ska ha riktigt roligt min häst och jag. Och då brukar det ju gå bra.

Får inte vara med?

Igår övergav först Husse mig, och sen Lillmatte. Det blev riktigt tomt och tyst i huset när min fikagäst for. Kan tänka att jag blev lite utanför precis som Johanna vid lagprisutdelningen. Min skadade skalle funkar bäst med djur eller med en människa i taget, så det är ju hur bra som helst att Husse och Lillmatte stojar med andra.

Wiii

Med hästarna hann vi ut innan det började blåsa allt för mycket. Det pratades om storm men mitt ordningssinne säger att det nog inte var mer än styv kuling (13,9–17,1 m/s) Ok, kanske hård  kuling då. Vid storm handlar det om 24,5–28,4 m/s. Och idag hann vi rida innan det började yra omkring ”lappvantar”.

När Lillmatte kom ut med kameran när Banjo och jag skulle ställa upp utanför stallet gjorde vi en wii istället för halt. Tyckte det passade bra eftersom Lillmatte klev upp tidigt i morse för att spela till sig ännu mer träningsvärk i armen tillsammans med Anna-Karin.

Kurirens 1:a idag!

Igår hördes vännen Li i Nordnytt. Ska bli spännande att se vad Massa Media hittar på till SVTs resemagasin!

Idag syntes Husse och Drömma på Kurirens 1:a och hela mittuppslaget!

Lillmatte och mulorna var på bild (från Jokkmokksäventyret) i Land Lantbruk.

Inte nog med det. Matte har numera stenkoll på vilka fredagar som tidningen Min Häst kommer för jag bara måste läsa den spännande novellserien i fem delar som är skriven av Lillmatte. Jag är så otroligt stolt

Första delen

Media missade dock min och Banjos fantastiska insats i fluffsnön idag! Lediga Lillmattes mobilkamera fixade bildbevis – så de så!

Smaskens

Lois och jag är rätt lika. Vi kommer båda med raska steg när Lillmatte ropar ”kom får du kaka!”

Lillmattes första hästkärlek hette Pyssan. Den söta shetlandsponnyn kröp hon in till innan hon ens kunde gå. Ungen blev visst biten – inte av ponnyn dock. Lois fick sen lära sig det Pyssan redan kunde. Man fick något gott om någon ropade; ”kom får du kaka!” Gissa om Lillmattes påhitt fyllda med sylt och vit choklad var grymt goda

MysMillan

vet man så lite. Absolut inte, vilken pose man ska hitta Millan i, i alla fall. Det är lätt att ta ut något i förväg typ; ”det går säkert åt pepparn”. Och ibland är det tvärtom. Hästarna hjälper oss verkligen att vara ”här och nu”.

Titta gärna på inslaget från Skellefteå i måndagens ”fråga doktorn” i SVT http://svtplay.se/t/102774/fraga_doktorn

Bosses bräda

Igår blev plötsligt Banjo något av ett ”monster” under träningspasset. Något hände som gjorde att han blev väldigt ”vaktig” på Lois. Passet blev inte alls som det var tänkt och det blev bra ändå. Idag var det Lillmattes tur att bli drillad av Eva och det lilla jag hann med att se, såg förstås strålande ut. Jag försökte bygga vidare på gårdagens knep och knåp. Skulle behöva fler timmar i sadeln, för jag vinglar till lite för ofta. Det är bara att acceptera att det är som det är, och att det fungerar att hålla lilla gubben på gott humör, även med lite svajig ryggsäck.