vad länge sedan den syntes till, himlen alltså. Nu är vi less på molnen som envisas med att släppa ifrån sig iskristaller
Igår kände jag mig äntligen så pigg att jag skulle ta ut Banjo på en ridtur. Anna-Karin hade engagerats för att följa med, med Lois. Tänkte att jag behövde ett tryggt sällskap eftersom jag anade att herr Långben kunde vara lite eldig efter några veckors vintervila. Gissa vem som var den spralliga och
vem som var den coola! Det blir sällan som man tror och tur är väl det. Skönt att vara tillbaka i Banjos sadel! Jag älskar min häst (och man och dotter förstås!)
Igår var Husse ute och plogade med mulorna, men idag hade bacillen slagit till och däckat honom så Lillmatte och Ann-Karin ställde upp som plumsare.


