Fejkad snö?
Kände att jag var tvungen att ta hem lite snödroppar från Gotland. Funderar på att sätta ut de konstgjorda dropparna sen, när det blir dagsmeja, för att luras lite…
Men en häst kan man inte fejka för. De känner så väl av ens sinnesstämning.Och inte bara sinnesstämning, det kräver en viss skicklighet för att kommunicera med en kuse också. På Gotland fick jag förmånen att jogga en GP-häst och när det var dags att fatta galopp tänkte jag ”undrar hur man gör”. En galoppfattning blir så lätt personlig. Jag sköt fram min inre höft och kände hur det bara krängde till. Wow! vilken känsla. Inte bara sitta på hästen utan med hästen
Lois och Lillmatte
och därför känna hästen. Som han sa, herr Kottas på clinicen, koordination av säte, ben, vikt och tygelhjälper. Ja kära nån, det är inte så lätt att rida inte.
Lillmatte kämpade väl under kvällens dressyrpass. Hon hade tittat igenom filmen från igår och spottade upp sig än mer. Själv fick jag öva på att vara människa som kan göra fel. Vi hade lyckats att åka ifrån sadeln som snälla, snälla Husse kom med när framridningen klarats av barbacka. Tränare Eva tyckte det var kul att jobba med ekipaget två dagar i rad och Lillmatte undrar om hon kommer att kunna skratta i morgon. Kommentaren efter genomgången av kvällens filmer var: ”hon skriker ju som på dig, ju!”. Ja, ja då är man snart omsprungen av 14-åringen då.
