Gustaberg

Hösten 2011

Fredag kväll och inte blir det party utan bara koppla av för hela slanten.

Det blev ett mjukt, stillsamt pass med Lois för min del idag. Fick börja med att korta stiglädren tre hål för det var Lillmatte som red i sist. Undrar hur skillnaden i benlängd känns för hästen? Jag är allt lite avundsjuk på ungens långa ben. Skulle behöva ”nå om” magen lite bättre. Trots att Banjo har högre markhöjd är han byggd lite annorlunda (läs, mindre likt en tunna) och jag når om lite bättre. Banjopojken fick stå över idag medan mulorna fick var sitt plumspass med Husse respektive Lillmatte vid tömmar och tyglar.

Härlig grönsallad Banjo

Inte klokt vad snabbt man blir härdad. -17 häromdagen kändes iiiskallt. Så när det blev ”bara” -7 igen kändes det milt (ordet varmt kommer inte över mina läppar när det är -tecken framför siffran!)

När jag satt upp på min ståtliga springare idag kände jag direkt att han var på hugget. Plötsligt har han blivit hetsporre, efter att varit stencool första passen efter vintervilan. Jag låtsades som ingenting och skrittade en sväng för att värma upp. Skritt och trav gick bra på banan och så blev det läge för en galoppfattning. ”Tjohoo”, sa Banjo och bockade iväg. ”Nehej” sa jag och bestämde snabbt att kravet bara var rätt fotförflyttning i vilken form som helst. Och min kära häst fann sig i att göra matte glad. Vill inte dämpa glädjen hos min fina häst men han må lära sig att hopp och skutt gör man i hagen. Tror att vi hittade till en bra kompromiss idag – ett ridpass följer inte alltid plan A. Men det finns ju 27 bokstäver kvar i alfabetet sen!

Drömmer om sommar igen

Hua, här sitter jag och ojar mig över att det är -15 ute och bilen är packad för dressyrkurs. Och så fick Sigrid vända hem från Arlanda med vinterkräksjuka Tja, vad är väl lite rethosta efter den envisa gotlandsbacillen – allt är ju relativt.

Har plockat fram en bild från avslutningen av ett härligt ridpass hemma hos Eva från i somras. Ska försöka ha den varma känslan i kroppen idag!

ovan molnen?

vad länge sedan den syntes till, himlen alltså. Nu är vi less på molnen som envisas med att släppa ifrån sig iskristaller

Igår kände jag mig äntligen så pigg att jag skulle ta ut Banjo på en ridtur. Anna-Karin hade engagerats för att följa med, med Lois. Tänkte att jag behövde ett tryggt sällskap eftersom jag anade att herr Långben kunde vara lite eldig efter några veckors vintervila. Gissa vem som var den spralliga och

Söndagsmulor

vem som var den coola! Det blir sällan som man tror och tur är väl det. Skönt att vara tillbaka i Banjos sadel! Jag älskar min häst (och man och dotter förstås!)

Igår var Husse ute och plogade med mulorna, men idag hade bacillen slagit till och däckat honom så Lillmatte och Ann-Karin ställde upp som plumsare.

Fejkad snö?

Kände att jag var tvungen att ta hem lite snödroppar från Gotland. Funderar på att sätta ut de konstgjorda dropparna sen, när det blir dagsmeja, för att luras lite…

Men en häst kan man inte fejka för. De känner så väl av ens sinnesstämning.Och inte bara sinnesstämning, det kräver en viss skicklighet för att kommunicera med en kuse också. På Gotland fick jag förmånen att jogga en GP-häst och när det var dags att fatta galopp tänkte jag ”undrar hur man gör”. En galoppfattning blir så lätt personlig. Jag sköt fram min inre höft och kände hur det bara krängde till. Wow! vilken känsla. Inte bara sitta på hästen utan med hästen

Lois och Lillmatte

och därför känna hästen. Som han sa, herr Kottas på clinicen, koordination av säte, ben, vikt och tygelhjälper. Ja kära nån, det är inte så lätt att rida inte.

Lillmatte kämpade väl under kvällens dressyrpass. Hon hade tittat igenom filmen från igår och spottade upp sig än mer. Själv fick jag öva på att vara människa som kan göra fel. Vi hade lyckats att åka ifrån sadeln som snälla, snälla Husse kom med när framridningen klarats av barbacka. Tränare Eva tyckte det var kul att jobba med ekipaget två dagar i rad och Lillmatte undrar om hon kommer att  kunna skratta i morgon. Kommentaren efter genomgången av kvällens filmer var: ”hon skriker ju som på dig, ju!”. Ja, ja då är man snart omsprungen av 14-åringen då.

Håll i hatten matte!

januari red jag årets första evapass. Ridfröken var verkligen på hugget och det var nyblivna 17-åringen också. Jätte, jätteroligt och vi nosade på lite svårare övningar. Banjopojken hade redan börjat sin semester för Matte och Lillmatte skulle ju fara till Gotland.

Redan två veckor sedan vi for till underbara besök hos våra 2- och 4-benta släktingar och vänner. Matten fick stanna några extra dagar eftersom hon är lite efterbliven och inte var tvungen att skynda tillbaka till skolan som den lilla matten.

Snödroppar i Visby

Ska leva på de här besöken riktigt länge och får se hur många dagar till den glada fuxen får vila. Är lite ”jetlaggad” från den enormt långa resan. Och jag har en känsla av att jag ska vara på topp när jag sadlar vår högsta pålle.

Lillmatte och Lois tog hand om kvällens evapass och jag tror de gjorde det igen. Var ännu bättre än förra gången alltså.

Husse har städat fint på gården medan vi var borta. Här har vi snöhögar medan det var snödroppar på ön. Men

Älsklingsros

undrar hur rosen som Lillmatte fotograferade 5:e januari ser hur efter helgens stormbyar. Jo, det måste erkännas – det blåste en del. Det har grymtats en del att det även blåst ovanligt mycket här i Pite på sistone. Efter alla år på Gotland är jag nog så urblåst att jag inte märkt så värst mycket av det faktiskt. Våra gotladshalvblod är också riktigt modiga när det blåser. Vanjas tre första år i Bohuslän märks då rakt inte för hon är hur hispig som helst. Drömma tar det mesta med ro – hon borde får ro sen.

Millan upp och ned

Ofta funderar jag över hur andra har det. Utan andra klarar vi oss ju inte, som de sociala varelser vi är.

2:a januari och andra veckan, sedan vinterns kortaste dag passerades. Som snön yr ser jag inte mycket av att solen går upp 6 minuter tidigare och ned 13 minuter senare än förra veckan.

Borde haft skidglasögon när nordis- flickorna skulle ridas. Suddiga bilden på tokMillan måste också skyllas på snön!

Under dagens mysiga rissletur har vi njutit av att det inte är svinkallt. Det brukar det annars vara så här vid årets slut. Alla varma tankar som håller kylan i schack kanske?

Lite overkligt känns det – att 2011 redan är till ända. Hur gick det till? Nu är det bara att ta nya friska tag inför 2012!

Tomtekören

Lillmattes egenhändigt tillverkade marsipantomtar får sjunga ut det gamla året.

Hästarna brukar ta smällar och färgsprak med ro. Ett extra (blir nr 11 då mot 10 normalt) mål är laddat och de brukar låta sig mutas.

Ett riktigt Gott Nytt År!

Lillmatte vid tömmarna

I mellandagarna är det kanske en och annan julklapp som blir bytt. Hos oss byter vi kusk och ryttare i stället.

Husse och Lillmatte viskar om nån plan de planerar framöver. Jag tror en kvalificerad gissning är att de ska köra var sitt ekipage på något uppdrag.

Jobb som övervakare?

Glada i hågen var de i alla fall när de kom hem från skogsrundan.

Husse kunde passa på att beundra sitt knep och knåp med att få ihop en ”ny” arbetssele till Vanja också.

En riktigt spännande tur var Anna-Karin och jag ute på idag. Jag trodde jag tog den busiga hästen själv men det visade sig att det var Lois snart 17 år som vann bustävlingen idag. Nu kan nog en hel del förklaras med att hon faktiskt blev rejält

Lois är en fiin flicka!

skrämd i första traven.Med lite lätt snöfall och blåst kunde vi inte höra att vi skulle bli omkörda av en häst framför rockard med hund bredvid. Lois ”flög i luften” medan Banjo var hur cool som helst.

Våra hästar är vana vid det mesta men att bli omsprungen av en hingst så där visade sig sätta sina spår. När vi längre fram under ridturen skulle möte ekipaget igen fick vi parkera Lois bredvid trygga Banjo. Vi fick också tillfälle att tipsa kusken om att ropa innan hon smyger om oss nästa gång.

Har du godis Jan-Robert?

hade vi bestämt att köra ner till Kvarnbäcken och lämna en liten julklapp till Drömmas pappa Marres ägare. Köra och köra, Lillmatte och jag sadlade var sin springare. Och ganska springiga var de. Banjoboy krävde mycket målmedvetenhet från sin ryttare. Lillmatte hade för all del fullt upp med Vanja också som vid ett tillfälle slog knut på sig själv för att det prasslade i en tidning som låg vid vägkanten. Lugnast var lilla Drömma. Med det fiffiga rankdonet är hästen liksom gyroupphängd och kan trava obehindrat så ingen behövde bli uttråkad.  Vi var mycket nöjda med vår utflykt idag. Husse fick lite tips om alla remmarna och Banjo fick hur mycket social träning som helst. Matten gjorde precis som hästarna, tippade i kull vid hemkomsten. Inte i snön dock